Quintus

på deltid

1975 blev vi fem i bandet. Då började en kille som kunde spela orgel och dragspel. Vilket lyft, tyckte vi. Namnet ändrades till “Quintus”, som kommer av kvintett, och musiken blev “mogen”. Den nya medlemmen hade dessutom lite kontakter bland arrangörer, eftersom han spelat i många år tidigare. Det blev fler och fler spelningar, främst på privata fester. Bandet fick åka till Sollefteå och spelade där på Gyllene Orren. Man kände sig som riktiga storfräsare. Åka 12-13 mil bort för att spela!

Den nyinköpta Ford Transiten gjordes i ordning med lösa bilsäten bakom förarsätet. Vid vänstersvängar fick de som satt bak hålla i trumboxarna, som lastades bredvid baksätet i bussen.

Kenneth började hösten-75 på musikgymnasium i Härnösand. Han började spela tenorsax. Han fick också lära sig harmonilära, och att arrangera. Bandet terroriserades ständigt med nya sångstämmor på alla nya låtar. Stämsången blev lite av ”ett signum” för Quintus.

Det köptes också in en ny Ford Transit. Lite större den här gången, med dubbelhjul bak. Den lackerades efter konstens alla regler. Vid första resan efter lackeringen stod killarna och nästan grät när man såg alla myggor som fastnat på motorhuven. Resan hade gått till Stjärnan i Hassela

1978 byttes en gitarrist, men bandet blev annars intakt fram till 1982.

1978 hade Quintus sin för riktiga långresa. Spelning var inbokat i Sandsele, någon mil ovanför Storuman i Lappland. Rum bokades på Hotell Toppen. Killarna kändes sig ännu mer märkvärdiga. Nu hörde de till ”de stora killarna”.
De hade också sin första fjällspelning på vårvintern 1979 uppe i Borgafjäll. Det var under en storkonflikt på den svenska arbetsmarknaden, med strejker och lockouter, så det blev bara spela av ett par kvällar under hela den veckolånga vistelsen i Borga. Det spelades schack och dracks Irish Coffee istället.

Nu var det dags att köpa riktig turnébuss. En Mercedes 608D köptes av Tåbbes orkester från Örebro. Affären gjordes upp dagarna runt jul. Dagen innan nyår var det kallt. Bandet skulle till Sollefteå på Hullstagård. Bussen hopfrusen! Glykol för bara 15 grader visade det sig. Termometern visade -38, men man lyckades tina upp den så småningom. Det drog också ganska kallt inne i bussen, så iklädda täckbyxor, toppluvor och storkängor kom man så iväg.

1982 slutade både kompgitarristen och organist/dragspelaren. Stor katastrof! Det letades febrilt, och på våren 1983 kom killarna igång igen, nu med ny keyboardist och gitarrist/trumpet/trombonist. Det var ett stort lyft med moderna synthar, och blåset användes också flitigt.

1984 satsade man på en landsvägsbuss. En Scania från 1968. Bussen köptes inredd, och kompletterades senare med en köksavdelning. Kenneth berättar att första resan med bussen var till Stadshotellet i Hudiksvall. Av någon anledning var han så trött att han var tvungen att lägga sig i sin koj på den mindre än en timme långa hemresan ;-)

Trumpetaren hoppade dock av 1985, och man fortsatte på fyra; trummor, elbas, klaviatur och gitarr/sax. Kenneth blev nu ”tvungen” att börja spela dragspel. Något som han fortfarande är. Spelningarna blev fler och fler under 1985 och kombinationen av "vanligt" arbete och spelningar blev ganska jobbig. En tanke började gry om att kunna leva på musicerandet. Man åkte runt på flera orkesterforum under hösten för att förbereda för ett liv som proffs.